Colors
 
الأحد, 06 نوفمبر 2016
من نحن   |   اتصل بنا
cirka 300 libaneser i Sverige kan komma att utvisas
7 Sep, 2016 At 01:14 PM

Skulle inte Sverige öppna sina armar och ge hopp, fred och rättvisa till de som har drabbats? Var är hoppet i så fall och vad är det för mening med att splittra familjer som äntligen fick stå på benen igen efter all trauma?

Att vara borta under en lång period från sitt hemland på grund av exempelvis studier, arbete, familje är i sig en krävande situation för vilken människa som helst. Det fordrar att man anpassar sig till nya samhällets språk, kultur, traditioner och inte minst till lagar och regler. Det handlar om att lyckas integrera sig i samhället.

Hur är det för de som blir tvungna att lämna sitt land för att söka skydd från krig och andra eländiga omständigheter? Det är ännu svårare för dessa människor att klara sin vardag i det nya landet och leva trygga och glada. Med allt som innebär att vara asylsökande med begränsade rättigheter och möjligheter. Man lever på det lilla man får från Migrationsverket.

Här menar jag inte säga något dåligt om Migrationsverket utan vill tacka dem och hela landet Sverige för att de tar ansvar och hjälper människor i nöd. Men man lever ändå med känslan av att man är mindre värd i samhället eftersom rättigheten att vara här är inte given, utan är något man önskar sig få för att känna sig likvärdig andra människor.

År 2006 invandrade Israel Libanon och bombade i stort sett hela landet. Många människor miste livet, blev hemlösa, föräldralösa och utan hopp. Många libaneser som överlevde sökte skydd i det trygga Sverige. De kom till det nya landet som asylsökande och hoppades på en bättre framtid för sig själva och sina familjer.
De lärde sig språket och började jobba och integreras i samhället. Barnen som följde med eller som föddes här började gå i den svenska skolan och de flesta av de har nått högsta betyg i sina studier, vilket imponerade på lärare och andra människor i omgivningen.

Nu står de här barnen helt lamslagna efter gymnasiet. De vet inte hur deras framtid kommer att se ut.

Sverige har nämligen fattat ett beslut om att alla som är asylsökande och har fått utvisningsbesked, inte ska ha rätt att fortsätta sina studier på universitet. Detta beslut kom som en dödsdom över dessa unga människor. Många frågar sig vad de ska göra. De vill förverkliga de drömmar, som de har kämpat för i hela grundskolan och gymnasiet. Dessa ungdomar har svårt att acceptera att allt de har jobbat för kommer inte att löna sig.

Inte nog med det. De asylsökande får inte heller bo kvar i migrationsverkets bostäder. Alltså blir de hemlösa och får kanske flytta runt och bo hos släktingar eller vänner. Att ta ifrån dem det bistånd de hade varje månad har gjort dem till tiggare. Nu lever de på vad folk kan bidra med.
Dessutom försvinner rätten till sjukvård och subventionerade mediciner. Hur kan Sverige acceptera att svårt sjuka människor inte får i uppsöka läkare och kunna köpa sina mediciner? Min gamla pappa , som ska utvisas, har nyligen opererat ögat. Nu har ögat blivit infekterat och han får inte antibiotika. Han kommer kanske att bli blind om vi inte får tag på medicin. Vad händer med Sverige och människors värde, undrar jag!
En annan kvinna var tvungen att sluta med mediciner och cellgiftsbehandlingar mot cancer. Ärligt talat, betyder begreppet människovärde något överhuvudtaget för myndigheter i det i teorin rättvisa Sverige? Eller är de bara namn på papperet?

Att svenskar tar emot nya flyktingar från olika länder är bra, men det räcker inte för att vara med medmänskliga. Det är hur svenskarna tar hand om människor, oavsett lagar och regler, som gör dem till riktiga medmänniskor. Ingen människa ska behöva vara hemlös, fattig och leva på allmosor eller vara lämnad sjuk och utan framtid. Att låta det ske i dagens Sverige är skam för landet!

Trots allt har det lilla, lilla landet Libanon hjälpt världen att ta emot två miljoner flyktingar från Syrien. Libanon har tagit sitt ansvar och mer därtill för flyktingfrågan, men får som tack dessutom ta tillbaka fyrahundra libanesiska medborgare som bott i Sverige i tio år!

Libanon ett land som Sverige påstår är ett tryggt land och därför ska libaneserna åka tillbaka dit och lämna Sverige. Om fallet är så, varför kunde inte Sverige skicka dem tillbaka tidigare? Varför vänta 10-11 år att gör något åt fallet? Tio år då libaneserna skött sin skola, arbetat och betalt skatt, lärt sig svenska och försökt bidra till det svenska samhället.
Allvarligt talat, vem vill åka tillbaka till ett oroligt land efter många år i Sverige.? Ingenting är kvar där i landet för de, barnen kan inte språket, allt är dyrt och man har ingenstans att bo.

Sverige har med skattepengar betalat för dessa människors utbildning, men nu väljer landet att inte skörda vad de har sått, utan kasta skattepengarna rakt i soporna. Sverige får ingen nytta alls av de utbildade ungdomar, som de flesta fall visar sig framgångsrika i sina studier. Sverige behöver duktiga läkare, journalister, ingenjörer och entreprenörer.

Jag har skrivit en lång text jag vet och ber om ursäkt att det blev en lång berättelse. Men jag uttrycker min oro och rädsla samt min besvikelse. Jag kan skriva mer om ämnet,men nu nöjer jag mig med det och hoppas verkligen att ni läser dessa rader med öppet hjärta.

Många av dessa människor är redo att träffa er och berätta om hur de har det. De är redo att samlas och vill gå ut med sina historier. Vi hoppas verkligen att ni kan berätta om det vi varit med om och därmed göra stor skillnad för alla dessa människor.

Med vänlig hälsning
Libaneser i Sverige
genom Georgina El-Herchawi, gymnasielärare&
Socialarbetare: karmen abdul al Ahad

About -

comment closed